E förkyld å jävlig, Tonny har varit sjuk i mer än en vecka men blev lägligt nog helt frisk när vi skulle till sthlm. Nu är jag sjuk ist och det är så jäävla drygt!!

Känslorna svajjar också, minst sagt!
Igår ringde jag till Tonny och storböla för att jag ville ha langos, men det fick bara vara sån langos som man kan köpa på marknaden på sommaren.
Han blir jättestressad och försöker locka med massa andra saker, men inget hjälper.

Senare på kvällen så skulle jag berätta för honom hur sorgligt det är med dom stackars fåglarna som sitter ute i buskarna och fryser, (töntigt, jag vet) men jag kunde inte berätta klart för jag började gråta.

Gråter nog 15-20 gånger per dag. Jävligt jobbigt kan jag säga, spec eftersom jag aldrig någonsin gråter i vanliga fall. *Jävla graviditetshormoner*

Iallafall så var det supekul i sthlm, enda problemet var att jag fick kämpa med tårarna hela tiden, jag blev hungrig så fort vi gick förbi ett café eller liknande (tvingade Tonny och Olle att käka glass i snöovädret) =)
och min stackars rygg höll på att gå av!! Sån jävulska smärta!!

Sen...det stora problemet, jag såg ingenting av konserten. Jag var för kort helt enkelt! *muttrar*
Vi stod längst fram, hade värsta kungplatserna och Tonny hade ett stadigt tag om mig så att ingen skulle knuffa mig i magen eller liknande. Bredvid mig stod det 2 korta tjejer till med sina killar, fast dom var fan kortare än mig. Iaf så började vi ganska fort tryckas bakåt och våra miner var nog allt annat än glada. Trots att jag har blivit baktryckt en bit så står jag max 2 meter ifrån Philip Anselmo (Snyggo) Han ser oss småtomtar där i den studsande klungan och tittar nogrant på oss, en åt gången. Sen skrattar han gott! =O Jävla typ, trodde han skulle komma till undsättning eller nått men näänääää, vi får minsan stå kvar där i havet av långa och skäggiga människor.
Yeah, yeah..det var lite fräsigt iaf...
Hur som helst så såg jag inte ett skit av resten utav konserten, men jag hörde iaf. =)

Tonny var sådär ubergullig och överbeskyddande hela resan, fast jag kan stockholm bättre än min egen bakficka och han är så vilsen man kan bli.
Men det är ju tanken som räknas. *kärlek*

Kände första riktiga sparken också, hann inte ens sätta mig på tåget till sthlm förrns det kom 3 små kickar ifrån Flingan! *Älska*

Nä nu ska lipsillen gå och sova med sin riddare i skinande rustning!

Tjobacko!!

Idag känns livet lite lättare, har inte speciellt ont och har fått ganska mkt gjort här hemma. Skönt..

Det enda som saknas just nu är min Putta, saknar henne otroligt mkt.

Vi skulle ju va tjockisar tillsammans, vi skulle hjälpas åt och vara där för varandra. Ingenting är lika roligt utan henne, jag vill inte sitta här hemma i smyg och glädjas åt henne. Vill krama om henne och säga att hon är den sötaste gravida lilla kvinna som finns, vill prata grav.krämpor och jämnföra "kulor".

Och det värsta av allt är att jag trodde allt var bra, jag trodde att allt skulle bli som förut. Sen vet jag inte vad som hände?

Min älskade lilla Putta, du och jag mot världen...eller hur?

Hur ska jag orka med det här i flera månader till? Känner mig som en gnällig flodhäst med ryggproblem.

Ryggen värker konstant, höfterna värker, huvudet värker...

*suck*

Tur att det kommer nått bra utav det här, annars hade den här flodhästen slängt sig i kanalen.

PussåKram, vi ses på stan

Ja..

Om det är nån som råkat missa det så ska vi iallafall ha barn i slutet av sommaren.

Vi är superglada och allt känns så himla spännande. =)

Jag tror Tonny blev lite nervös när han var med på MVC första gången. Stackarn, han känner sig så hjälplös när jag mår dåligt.

Illamåendet har iallafall lagt sig nu men istället har jag fått foglossning. Ett jävla helvete säger jag bara. Det känns som att nån bytt ut mitt bäcken till ett som är gjort av frigolit.  

I vilket fall så är surtanten som bortblåst och solstrålen har istället flyttat in, ganska trevligt faktiskt! =) 

PussåKram allihopa!