Jag vet inte vad jag ska ta mig till, bara gråter och gråter.

Känner mig så fruktansvärt hjälplös.

Min underbara älskade Anna, min fina lilla vän.

Jag vill bara hålla om dig och ta bort all din smärta och sorg.

Jag gråter när jag tänker på hur rädd du var och det bränner som eld i mitt hjärta när jag inser att inget blir så som vi tänkt.

Jag som glatt mig så åt det här, allt skulle ju bli så bra.

Hur kan lycka bli till sorg så fort?

Ni förtjänar inte det här, det är så grymt, så orättvist.

Lilla fina Pyret.

Ett barn hör hemma i sin mammas famn, inte i himlen.

Anna och Daniel, jag vet att ni är starka; ni klarar det här.

Våra tankar är hos er just nu.

Min fina bror och min underbara vän...