Såhär ser man alltså ut när man är i vecka 42.

Jag är trött, less och fruktansvärt sliten.

Vet inte hur jag ska orka en enda minut till, känner mig helt uppgiven.

Ibland blir jag nästan gråtfärdig och känner att hon aldrig kommer komma ut.

Tonny försöker peppa mig men det är nog inte så lätt. 

Nä..nu ska jag skura toaletterna. *suck*