Nu är värkarna som bortblåsta helt plötsligt? Har ju haft värkar mer eller mindre varenda dag den senaste veckan men nu har dom försvunnit spårlöst?

Inga tecken alls på att det kommer komma nån liten skrutt dom närmsta dagarna iallafall.

Ingen fara på taket egentligen men man blir ju frestad när man tror att det är på g var och varannan dag.

Tonny kom hem för 1 timme sen och hittade mig i sängen =) har legat och ugglat nästan hela dagen och verkligen inte haft några planer på att gå upp. Som tur är så har Devon legat nere och snarkat högt hela dagen så dom verkade inte lida  utav min slappardag iallafall. =P

Nä nu är jag hungrig, jag återkommer sen.

Puss

Har haft värkar i 1½ dygn med max en timme mellan värkarna och som minst 7 min emellan.

I morse trodde vi att vi skulle måsta åka in då jag hade 7 min mellan värkarna och det hållit på ganska länge. Sammandragningarna var inte direkt smärtfria så jag stod i duschen och halvt skållade mig själv medans jag gjorde andningsövningar. =) Men sen började värkarna komma allt mer sällan och tillslut lyckades jag tillåmä somna.

Har fortfarande lite sammandragningar men dom är långt ifrån lika kraftiga och kommer inte regelbundna.

Tonny som stannade hemma idag och trodde att vi skulle komma hem lite senare med en bebis, tji fick han; och jag med för den delen. :)

Vi får väl se om damen behagar att komma ut snart eller om vi snällt får vänta ett tag till.

Nä nu ska jag ta en dusch, men hare!

Idag är det bara en vecka kvar till BF, hoppas bara att hon inte brås på mig när det gäller att passa tider för då lär hon inte komma ut förrns efter jul. =)

Inget annat att göra än att vänta...

Jadu..

Satt och läste igenom dagens bloggar för en stund sedan och ramlade över ett inlägg som minst sagt chockade mig.

Trodde att det var evil eye för hela slanten på den fronten men tydligen så ligger våra tankar ganska lika i den frågan. Sorry om jag är lite kryptisk men jag vill inte slänga ut information om andra människor på internet, så ni får helt enkelt gissa.

Hur som helst så kände jag att jag måste reagera på nått sätt eftersom jag fortfarande känner mig väldigt vilsen i frågan.

Allt jag vill är att sätta mig ner i lugn och ro med dig och höra din version och även berätta min, sen vart det leder spelar absolut ingen roll; bara vi får prata igenom saken.

Vi är ju faktiskt vuxna människor och det känns fruktansvärt barnsligt att vi inte ens ska kunna hejja på varandra efter 17 års vänskap. Eller vad tycker du?

Du är hemskt välkommen hit på en fika om du känner att du vill prata.

Bollen ligger hos dig , du vet var jag finns.

Så...nu har jag äntligen uppdaterat för den gångna veckan. Vet inte riktigt varför jag inte orkat med att blogga men jag har väl bara inte haft någon lust. Sen så blir det inte riktigt att man sätter sig vid datorn när Tonny är hemma och har semester, men nu har han börjat jobba igen så nu ska jag skärpa till mig.

Dagen har iallafall tillbringats i sängen med förvärkar och känslan av att det när som helst ska flyga ut en bebis ur mig. Hon har legat och tryckt på så oerhört mkt så att jag ett tag trodde att mitt bäcken skulle delas mitt itu.

Vi får väl se om hon börjar förbereda sig på att komma ut snart eller hon hon bara retas. =P

Vi har iallafall inte målat om i "skötrummet" än så jag börjar få lite panik, vill ju att allt ska vara klart närvåran lilla tjej kommer. Ska börja med skåpluckorna och skötbordet imorron så får Tonny sätta upp väven och måla innan helgen. Det går ju fort bara man kommer igång nån gång, men jaa...tjära i ådrorna vet ni.

Nu ska jag mala i mig lite blodpudding och fundera över en sak jag läste för en stund sedan som förbryllade mig lite. Återkommer till det senare.

Puss på er!

Tjing!